Pierre Edström - solidarisk individualist

Etiketter: integritet, patientbilder, patientsäkerhet

Etiketter: bemanningsföretag, budgetriktlinjer, rekryteringsbehov

Ikväll tänder vi valborgsmässoeldarna och hälsar den vår som dröjt så länge med sin ankomst välkommen. Snön och kylan har länge hållit oss i ett stadigt grepp och även om snålblåsten vid Kalmarsund är rätt påtaglig idag så känner man det hopp som finns. Valborgsmässoelden kännetecknar också den glöd som många av oss har i vårt politiska gärning. Ibland är den kraftig, andra gånger falnar den något av olika anledningar. Samtidigt som vi ska visa på politiska skiljelinjer måste vi kunna samarbeta för att nå gemennsamma och hållbara lösningar både mellan partier men även internt. Jag undviker normalt sett att kommentera andra partiers interna förhavanden men med tanke på att min fru är vänsterpartist har jag indirekt blivit inblandad och berörd. Dagens Barometern-OT berättar att hon sagt upp sin tjänst p g a att hon och andra i partiets lokala ledning har olika syn på hur politiken ska bedrivas. Jag kan i det sammanhanget bara konstatera att vissa rädda och osäkra män ser starka och framgångsrika kvinnor som ett hot. Måtte jag aldrig bli en av dem.

Etiketter: osäkra och rädda män, valborgsmässofirande, vänsterpartiet

Idag blev jag ärligt talat förbannad när jag läste tidningen Östra Småland och de kommentarer som jag och vänsterpartisten Linda Fleetwood givit till mötet om barn med flerfunktionshinder i förra veckan. Som ansvarigt landstingsråd fortsätter Linda att skylla på regeringen. Istället blir det jag som ägnar mig åt självrannsakan. Någon sådan tendens finns inte överhuvudtaget hos Fleetwood trots att hon sitter i majoritet och har det direkta ansvaret för t ex hjälpmedelsfrågor och rehabilitering. Detta är områden som barnens anhöriga ser stora brister i men självklart ger inte detta anledning till någon som helst självkritik från Lindas sida. För barnens och de anhöriga skull får inte de här frågorna bli ett slagträ i den politiska debatten. De är så mycket viktigare än så men idag blev jag både trött och ledsen. Ta istället ditt ansvar och säg vad som ska göras för att förbättra situationen i landstinget för dessa grupper. Jag har nämnt vad jag vill göra (se tidigare blogginlägg). Det finns en resa att göra i de här frågorna och de måste vi även våga se i landstinget, t o m om man sitter i ledande ställning.

Tyvärr finns Östrans artikel endast i papperstidningen.

Etiketter: barn med flerfunktionshinder, habilitering, hjälpmedel, självkritik

För ett drygt år sedan anordnade lokala brukarorganisationer i Kalmar en studiedag för politiker om barn med flerfunktionshinder. Vi fick då följa med i vardagen och besöka olika verksamheter som dessa barn har behov av. Vi började i ett hem för att ta del av behovet av bostadsanpassning, hjälpmedel och assistans. Vi fortsatte till särskolan, habiliteringen och ett korttidsboende för avlastning. Jag slogs redan då av hur många verksamheter som är involverade för att vardagen för dessa barn och deras anhöriga ska fungera. Idag följdes mötet upp för att se vad som hänt sedan det mötet. Mycket lite har egentligen hänt för denna utsatta grupp så det blev en nyttig påminnelse. Vi var heller inte lika många politiker som idag var beredda att möta den bittra verkligheten som för ett år sedan.

Vid dagens möte betonades särskilt vikten av en ständig dialog med familjerna och brukarorganisationerna samt bättre samverkan mellan kommunerna, landstinget och försäkringskassan för att kunna ge bättre stöd till barn med flerfunktionshinder och deras anhöriga. Vi måste se helheten kring barnet och de anhöriga och undvika ständiga gränsdragningsfrågor. Den dagen landstinget och kommunerna slutar skylla på varandra kan ökar möjligheterna att erbjuda värdigt stöd och hjälp. Lösningarna måste vara mer individanpassade (gäller t ex hjälpmedel) och mindre utgå från myndigheternas förutsättningar och ofta stelbenta tolkningar av regelverk. Det krävs ett bättre bemötande i olika situationer då man som sista utväg tar kontakt för att få ytterligare insatser och barnet och anhöriga behöver en samordnare för att hitta rätt i den myndighetssafari som man ofta upplever sig vara ute på. Att hitta rätt instans och nivå tar nämligen ofta för mycket tid på bekostnad av att få mer tid med barnet. 

Det är många delar som måste fungera för att få barnet och de anhörigas vardag att fungera och som landstingspolitiker har jag en hemläxa att göra. Som jag tidigare nämnde måste hjälpmedlen bli mer individanpassade. Landstingets hjälpmedelsriktlinjer är anpassade efter vuxna och barnen är bortglömda. Därför måste dessa göras om. För ett och ett halvt år sedan skrev några föräldrar ett medborgarförslag om fritidshjälpmedel till barn med flerfunktionshinder. Förslaget som bl a innebar att man skulle starta en depå för fritidshjälpmedel blev en politisk långbänk och har fortfarande inte slutligt behandlats och det finns många förbättringsområden inom barnhabiliteringen. Det här håller förstås inte utan nu är det dags att gå från vackra ord till handling. 

Etiketter: barn med flerfunktionshinder, dialog, hjälpmedel, individanpassning, samverkan

Inte oväntat så bemöter idag Vänsterpartiets landstingsråd Linda Fleetwood vårt utspel om en Ungdomshälsa med att arbetet redan pågår. Artikeln är publicerad i Barometern-OT men finns tyvärr inte på nätet. Man verkar däremot inte hunnit särskilt långt och det är särskilt oroande men även avslöjande när hon säger: "Jag har haft den här frågan på mitt bord i flera år nu". Det borde väl i så fall ge än större anledning till att göra något eller? För ett år sedan sa Linda Fleetwood i en intervju i samma tidning: "Men nu är det slut med utredande, nu ska vi börja arbeta, utveckla en bra verksamhet för unga vuxna som behöver hjälp och stöd". Vad har då hänt? Inte mycket! Alliansens förslag är därför inte att slå in öppna dörrar som Fleetwood påstår. Det är ett sätt att öppna dem för ungdomar som sitter i samhällets väntrum och behöver hjälp. Det är dags att stoppa handlingsförlamningen och börja städa upp på skrivbordet nu Linda Fleetwood!

Etiketter: handlingsförlamning, ungdomshälsa

När landstingsfullmäktige i höstas beslutade om landstingsplan för 2013-2015 yrkade Alliansen på att utveckla en ny och bättre anpassad verksamhet för ungdomar, en Ungdomshälsa. Vi fick gehör för vårt yrkande och det blev inskrivet i planen att en Ungdomshälsa inrättas i vårt landsting. Vi har ännu inte hört något från landstingsmajoriteten om hur den nya Ungdomshälsan ska se ut. Därför har vi nu utvecklat ett eget förslag som vi idag presenterade vid pressträffar på tre platser i länet. 

Situationen för unga som mår dåligt måste förbättras. Det gäller särskilt gruppen som befinner sig mellan ungdomstid och vuxenliv (16-24 år). Det är nämligen ofta då som många livskriser inträffar. Ingången i vården är otydlig för ungdomarna. Vem kontaktar man? Lösningarna som landstinget hittills presenterat för ungdomarna är dessutom spretiga och ser olika ut beroende på var man bor. Det leder till att det finns brister i tillgängligheten och många ungdomar riskerar att inte få behandling i tid. Nu är det dags att ta tag i frågan på allvar och bryta handlingsförlamningen som rått från den rödgröna majoriteten.

De fyra allianspartierna anser att det under begreppet Ungdomshälsa ska finnas en väg in i vården för länets ungdomar. En ungdomarnas vårdguide ska ge dem hjälp att hitta rätt. Vi måste dessutom anpassa vägen in efter ungdomars verklighet. Vi tar därför initiativ till att skapa en särskild mobilapp för Ungdomshälsa. Vi ska alltså möta ungdomar där de själva finns, i deras verklighet och på deras villkor för att kunna erbjuda tidiga insatser. Ju tidigare insatserna sker desto större är möjligheten att behålla en god hälsa samtidigt som behovet att specialiserad psykiatrisk hjälp minskar. Verksamheten ska finnas i alla kommuner och ske i samverkan mellan landsting och kommuner. Det ska göras en gemensam bedömning. Både kommunen och landstinget ska bidra med sina resurser för att möta ungdomar. Nu är det dags att få alla verksamheter att dra åt samma håll. Vi ska bygga vidare på koncept som Unga Vuxna men nu måste vi skapa verksamheter som har legitimitet och accepteras av alla aktörer. Varje dag finns risken att vi missar en en ung människa som inte mår bra. Den risken kan och ska vi inte ta.

Etiketter: livskriser, psykisk ohälsa, ungdomshälsa